Helens blogg

Det har varit en händelserik höst på många sätt. Mycket nytt så klart eftersom vi har flyttat. I augusti började jag ett nytt jobb på en skola i Värnamo. Där har jag nu jobbat fram till och med i fredags. Jag har ju hela tiden velat ha en tjänst i den kommun jag bor i och sökte därför en i oktober när det kom ut en. Jag fick den och började där igår. Så ännu en gång är jag på en ny arbetsplats fast denna gång är den mindre än den jag varit på de senaste månaderna (F-5, ca 385 elever). Denna skola är ungefär i storlek som Park och Smedberg 3-5 tillsammans och det känns mycket mer hemmavant. Jag hittar nästan överallt redan. Jag kommer nog lyckas lära mig vad de heter som arbetar där.
Sedan kommer det vara mycket nytt. Det jag känner mest oro eller kanske bävar lite för är att jag ska ha hand om SO- undervisningen i två femmor. Jag som aldrig arbetat med de åldrarna innan…men men jag ska nog överleva och lära mig nått på det med. Annars så är min största del av tjänsten i en tvåa. Vi är två pedagoger som arbetar i klassen vilket jag tycker är mycket bra!

Något annat som varit nytt har varit de olika systemen man använder i olika kommuner. I Värnamo använde vi Fronter och Dexter när det gällde skriftliga omdömen, iup, info till föräldrar mm. Nu är det First Class och Stöd för lärande jag ska lära mig. Och jag kommer att få en egen dator!!!!! De har till och med bett om ursäkt för att jag inte fått den ännu och de gjorde de redan första dagen! En lärare behöver ju ha sin dator sa de! Något nytt jag lärt mig använda är en elmo, som är typ en nyare version av overhead. Man kan lägga en bok under och barnen kan följa med. Toppenbra verkligen!

Jag tycker också det är kul att ha kommit till en kår som har lite fler medlemmar/soldater än vad som fanns i Vansbro. Där kände man sig ganska ensam som kristen. Det är man inte här. Vi är med i en cellgrupp där det är folk i vår ålder och bara det är härligt. Möten finns på söndagarna och det är inte alltid vi som håller i dem. Bönen på torsdagskvällarna tycker jag också är otroligt bra. Tänk att fastän man inte känner varandra så bra så känner man varandra när man ber tillsammans. I Den Helige Ande så är man syskon!

Gud är så god! Han har verkligen varit med oss denna höst! Utan honom hade jag aldrig orkat. Utan honom så hade vi aldrig klarat två hyror. Utan Honom hade livet inte haft nån mening!
Han är verkligen Herren vår försörjare, vår frälsare, vår läkare, vår styrka och ja Han är verkligen ALLT vad vi behöver!

Oj oj oj vad mycket det finns att skriva nu efter denna sommar… Det har hänt såå mycket!

Vår sommar började med att vi var på Torpkonferensen. Det var en väldigt stark konferens. Vi var mötesvärdar och var därför med på det mesta som skedde under dagen i Ladan. Men vår morgon började kl 6.00 med ett tretimmars bönepass under estraden. Det var otroliga bönepass. Gud mötte människor och Den Helige Ande var starkt närvarande. Veckan efter så var det dags för Rutåläger och det var också en underbar vecka! Underbara barn, ledare och framför allt en underbar Gud som mötte oss alla men speciellt barnen.

Sedan var det lugnt några dagar sen kom Vansbrosimningen som alltid innebär mycket arbete.

Måndagen efter åkte barnen till Tonårsbibelskolan på Götabro. Jag och Andreas drog den veckan iväg till Norge. Första natten tillbringades på en mindre bra campingplats utanför Elverum. Dagen därpå åkte vi iväg mot Trollveggens camping som ligger mitt emellan fjällväggarna, ca en mil från Åndalsnes. Den ena sidan (Trollveggen) var runt 1800 m högt med 1000m lodrät bergvägg. Många hade klättrat där och flera hade förolyckats. Den andra sidan var Romsdalshorn (1555m). Det var helt otroligt att bo med tältet nedanför dessa bergväggar där solen kom fram runt 10.45 på förmiddagen. En av dagarna drog vi iväg til Norges näst största vattenfall Mardalsfossen. Mardalsfossen stupar 297 meter ned i Eikesdalen och är den fjärde högsta i världen. Det tog runt 45 min att gå dit och det var varmt men det var så otroligt vackert både vägen dit och även fallet som såg ut som en slips. Vi åkte sedan vidare på Aursjövägen. En fjällväg som gick slingande uppför berget. Det fanns några mötesplatser men annars var vägen väldigt smal med bervägg på ena sidan och stup på den andra. Det var lite otäckt ibland. mitt i allt detta fanns en cyklist som kämpade på… Det fanns en liten tunnel som en bil fick plats i. Inga lampor fanns (inget ovanligt i mindre norska tunnlar) så det kändes som att köra i en grotta. hela vägen var väldigt vacker! Utsikten utöver dalarna men även när vi körde uppe på fjället gav verkligen en känsla av Guds storhet. Den dagen var en heldag i bilen med lite småutflykter här och var.

Dagen efter slappade vi på campingen. Sedan var det dags för Trollstigen som också var otrolig. Utsikten över Geirangerfjorden var mycket vacker. Vi körde hela Trollstigen och fortsatte ner till Oldevatnes camping som ligger nedanför Josedalsbreen. Vi bodde på motsatta sidan av den när vi var i Norge för två år sen. Vi bodde utmed en glaciärsjö som var vackert grön. Denna del av Norge älskar jag! Jag gillar glciärer, och vattenfallen och forsarna som bildas utifrån dem. Jag älskar detta gröna vatten! När jag befinner mig här så blir jag så förundrad av allt vacker Gud skapat!! Jag kan verkligen inte fatta hur människor kan tro att detta kommit till av en slump genom en stor smäll. Det krävs stor tro för att tro det…

Vi stannade några dagar och var också uppe vid Briksdalsbreen en av Jostedalsbreens armar.

Sedan drog vi hem. Veckorna efter var det packning av hus som gällde…mindre roligt men nödvändigt när man flyttar.

Den 6/8 gick sen flyttlasset. Kenneth körde lastbilen och Mattias, Torsten och John hjälpte oss att packa in. Tack Jesus för dessa människor som ställde upp! Väl nere i Skillingaryd så var det flera män från kåren som hjälpte oss att få in grejorna. Tack Jesus för vänner vi ännu inte känner!

Nu har jag jobbat några veckor varav en vecka med mina nya elever. Det är spännande men också ganska jobbigt! En ny arbetsplats betyder ju inte bara att människorna är nya utan också lokaler. Att veta var allting finns, om det finns är inte lätt. Men jag måste säga att jag har fått underbara arbetskamrater i Kastanjens arbetslag. De är till mycket hjälp för mig och är verkligen underbara människor! Vi tänker i mycket på samma sätt vilket känns bra. Tänk att sitta ner och göra scheman tillsammans och kolla så att alla får ut sina raster och gärna pauser också. Att sätta ut rastvärd och få höra orden “Den tar jag så kan du ta rast då” och att inte ha en aning om vem som har flest eller minst tillfällen i veckan. Det är skönt! Jag gläds också åt att vi är flera som är kristna på skolan och att det är inget konstigt att vara det här.
Fast ibland längtar jag också tillbaka till tryggheten på Parkskolan där jag också hade underbara arbetskamrater som jag saknar…
Nu räcker det för denna gång… men några bilder ska jag också lägga ut.

Har inte skrivit på ett tag men nu känner jag att jag har nått i tankarna igen. I går kväll, i eftermiddag och i kväll har vi haft möte på Frälsningsarmen med Karl Gunnar Jonsson. En man som tidigt kom in i kriminalitet och droger och också tillbringat ca 20 år i fängelse. I fängelset blev han frälst och helt förvandlad och har sedan dess predikat om Jesus på många möten och i många fängelser. Han har sett många trasiga människor komma till tro och bli helt förvandlade.

Mötena här var helt fantastiska speciellt bönen och lovsången i eftermiddags. Den Helige Ande var så starkt utgjuten över oss och jag fick chansen att profetera flera gånger vilket jag knappt varit med om i mitt liv.

Vi kommer ju att flytta från Vansbro och jag har funderat på vad Gud egentligen har tänkt med Vansbro. Vi har fått så, men jag tror att en skördetid är på gång. Vi kommer troligtvis inte skörda här, men Gud har en tanke och idag har jag sett att Han kallar människor in i närmare gemenskap med Honom. Detta kommer att leda till att det kommer att bli en väckelse här. Jag tror att Tabor kommer att få vara en del i den. Det ska bli spännande att se vad som händer. Gud är så god och Han älskar varje människa i Vansbro. Han dog för Vansbroborna och tog alla deras synder på sig. Nu längtar Han efter att de ska vända om till Honom!

Vill du höra mer om Karl Gunnars liv så gå in på länken och lyssna!

http://vimeo.com/48831176

Funderar mycket nu efter att ha läst flera olika artiklar om barn den senaste tiden. Tänkte vidröra lite av mina tankar här. Innan jag börjar så vill jag säga att jag är en troende kristen som tror att Jesus kan hela när vi ber. Jag vet att det inte alltid händer men är övertygad om att det lär hända oftare om vi ber mer. Jag tror också att Gud skapat oss människor med olika gåvor/begåvningar/fallenhet eller vad du nu vill kalla det. Alltså tror jag att vissa människor faktisk kan vara kallade att vara läkare och doktorer. Jag tror att Gud kan använda läkare och läkarvetenskapen att göra människor friska men jag tror också att Han kan göra under när vi ber så att människor blir friska ändå. Jag tror att alla människor har lika värde antingen man är i sin mammas mage eller utanför.

Jag är inte ute efter att döma någon men vill ändå skriva lite tankar som inte är helt klara för mig heller. Ibland är det svårt att dra en gräns och säga vad som är svart och vad som är vitt.

Idag läste jag en artikel:

http://articles.philly.com/2010-12-11/news/25293003_1_faith-healing-faith-and-prayer-dental-care

Här talas om ett par vars son dog i om jag förstår rätt bakteriell lunginflammation. Föräldrarna trodde att han bara var förkyld och bad för honom. De var med i en församling där man undervisade att det berodde på dålig tro om det inte skedde ett under. Detta enligt tidningen och jag vet att allt inte alltid stämmer i tidningar…

Domen blev att de var vållande till annans död och risk för sitt barns välfärd. Straff eller inte kan man fundera på. Jag anser att det är ett straff att ha förlorat sitt barn och att det kanske borde räcka men samtidigt lever vi i ett samhälle och det behöver ändå markeras när saker vi gör är fel och när det går ut över någon annans väl. Jag tror faktiskt inte att Guds tanke är att vi helt lägger bort den hjärna Han gett oss. För ett tag sedan var jag på en helandehelg där Hans Jansson talade om att “Be för helande utan att det blir sjukt”. När det går ut över välfärden för en annan människa funderar jag på om det inte närmar sig sjukt…Varför inte be Gud om helande och samtidigt åka till doktorn? Kanske hade inte barnet blivit friskt i alla fall det vet ingen utom Gud men han hade sluppit lida. Hade det stannat vid att det hände en gång och föräldrarna hade insett att det ena inte behövde utesluta det andra så hade deras nästa barn eventuellt levt också. Men tyvärr hände det igen.

http://articles.philly.com/2013-04-24/news/38766061_1_catherine-schaible-the-schaibles-rhawnhurst-couple

Hade det hänt om man markerat mer första gången? Troligtvis inte men vi vet inte. Som kristna vet vi att världen inte alltid förstår oss och att vi kommer att bli förföljda för vår tro. Troligtvis skulle dessa människor känt sig som martyrer om de hamnat i fängelse för sin tro.

Jag tror på Bibeln och är inte en liberaltroende men jag tror faktiskt inte att Jesus skulle tyckt det var rätt för en tvååring att lida heller. Som mamma har jag också svårt att förstå hur man under två veckors tid kan se sitt barn tyna bort och ändå inte försöka göra allt som stor i sin makt att rädda det.

Detta är inte enkelt och man kan fundera för och emot men jag tror på att Gud helar genom bön och genom läkare.

Nästa artikel:

http://www.livochratt.se/darfor-tiger-svenska-medier-om-barnamordaren-kermit-gosnell/

Denna artikel handlar om en abortläkare som både utförde aborter på livsdugliga barn och dödade dem genom att klippa av ryggraden på dem när de kom ut levande. Svenska tidningar skriver istort sett inte om detta alls eftersom det vore att inskränka på rätten till abort. Vilken rätt kan man fundera på… Vem har egentligen rätt att ta död på ett barn antingen det lever i magen eller utanför? Ingen anser jag! Men vi lever nu i en värld där vuxnas rättigheter går före barnens. Vi ska ha barn när vi vill det och tyckts inte fatta att samlag faktiskt kan ge barn… Ett barn som fastän folk kallar det cellklump och en del av modern, inte är en cellklump utan en helt ny unik individ som har lika stor rätt att leva som du och jag. En individ vars hjärta kan upptäckas slå vid 4 veckor vilket oftast är tidigare än de flesta kvinnor vet att de är gravida. Barn aborteras på det mest ohyggliga sätt och få reagerar. Här finns ännu ett klipp att titta på…

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=BtpdYlcbVRQ

Här lite information om hur ett barn utvecklas i sin mammas mage:

http://www.jatilllivet.se/viewNavMenu.do?menuID=250

Varför vill inte människor se detta? Min gissning är att flera av dem som läser den första delen av min blogg skulle oja sig över fanatiska troende och att man borde sätta stopp för dem men de skulle samtidigt tycka att döda barnen inne i magen inte är så farligt. Men vet du när barnet börjar känna smärta? Jo man tror runt vecka 12-13… I Sverige görs aborter fritt fram till vecka 18 och även efter men då måste man få godkännande av Socialstyrelsen tror jag.

Om man då tänker att många foster alltså känner smärta när de dödas är det okej ? Abort är inte okej över huvudtaget enligt mig men det känns verkligen vidrigt att veta att barnen känner smärta medan de dödas. Detta som vi gör allt vi kan för att låta människor slippa känna när de väl är utanför magen.

Alltså ett barn har rätt att må bra och få den hjälp den behöver, att få leva det liv som var tänkt antingen det finns i mammas mage eller i en familj utanför mammas mage.

WWJD What Would Jesus Do

Ja vad skulle Jesus gjort? Troligtvis skulle Han sagt som han sa till kvinnans som begått äktenskapsbrott och skulle stenas. Gå och synda inte mer! Detta skulle alltså kunna gällt föräldrarna till barnet som dog eller till den som genomgått en abort. Till oss alla så kan vi säga “Den som är utan synd ska kasta den första stenen”

Det finns alltid förlåtelse att få! Gud kan förlåta och hela en bruten själ. Det som krävs är att vi omvänder oss och ber Honom om förlåtelse och då är Han trofast och förlåter oss.

Spännande dag igår! Det var ett tag sedan man var och tittade på hus. Vi hade bestämt oss för att titta på fyra hus. Vi bad också Gud om hjälp för vi vill bo där Han vill ha oss. Det första vi tittade var det hus vi tyckte bäst om från hemnet. Intressant att man kan ändra sig när man sett huset i verkligheten. Trädgården var fin och det det var väl ok i huset men känslan vi fick var att det var inte rätt hus. Vi hittade ett hus som har potential, mycket yta och rum. Det finns nog endel att göra på huset men vi får väl se. Vi kan inte köpa hus innan vårt eget blivit sålt och vi lär knappast få lån förrän jag har jobb osv osv. Det är en lång kedja med saker som ska fungera. Tur att vi har överlämnat våra liv till Jesus! Det är Han som kallat oss till Skillingaryd och det är också Han som ser till att allt fungerar. Han kommer aldrig försent. Därför har vi bestämt oss att lita helt på Honom!

Vi fick också titta in på Frälsningsarmén i Skillingaryd. Stort hus och många rum. Man gör nu ordning i källare för scouter och ungdomar. Det ska bli så kul att flytta dit och jag tror våra barn kommer att trivas bra där.

Jag har börjat söka jobb i Jönköpings län. Jag tycker det är lite svårt för jag har inte gjort det på så många år och jag vet inte hur allt ska skrivas. Tur att internet finns så man kan få tips. I går på min rast så gick jag ut min bönepromenad. Jag bad för dem jag brukar be för och också mycket för vår situation med hus som ska säljas och köpas. Jag bad om att hitta ett jobb jag skulle trivas med. Jag ringde till Värnamo kommun och hörde mig för ang. deras lediga jobb men personen jag pratade med kändes inte så trevlig som jag önskat… Detta gjorde att jag tappade modet lite men bestämde mig sen för att om Gud kallar oss neråt landet så vet han att jag behöver ett jobb. Så jag bestämde mig för att lämna hela jobbproblemet åt Honom som har allt i sin hand och inte oroa mig mer! När jag sedan kom tillbaka till skolan och barnen fick en lite lekstund i slutet av lektionen (det var ju i alla fall Valborg) så såg jag att jag fått ett meddelande på messenger. En av min tidigare rektorer gav mig ett tips på en rektor jag kunde ringa som skulle behöva lärare för yngre åldrar. Jag ringde sedan denna rektor och hade ett mycket bra och intressant samtal som jag hoppas kan leda till ett jobb. Det lät mycket intressant och utmanande! Jag insåg också att vissa kommuner verkligen kommit längre inom it än många andra. Har ju förstått det för länge sedan men fick det ännu mer bekräftat när man hörde rektorn prata om ipad till alla elever i F och 1 (om jag minns rätt) och en dator till alla lärare att använda hemma och i skolan.

Tänk vad Gud är god! När jag överlämnade allt till Honom och slutade oroa mig så visade Han mig en väg som jag inte själv tänkt på! Jag älskar dig Jesus! Det är sååå spännande att leva med dig!

Jag nu händer det saker snabbt tycker jag. Idag har vi haft första besöket av en mäklare och i morgon får vi veta värdet på huset. Det ska bli intressant med tanke på vad vi själva gav och vad vi sedan förbättrat i huset. Sedan har jag börjat söka jobb också. Just nu har jag sökt i Värnamo kommun. Jag hoppas dock på att det kommer ut arbeten i Vaggeryds kommun eftersom jag helt vill jobba i den kommun vi bor i. Skillingaryd ligger lite i mitten av allt så man kan söka jobb lite här och var. Förbindelserna är också mycket bättre än här så man kan enkelt ta sig med tåg till olika ställen.

Vi letar också bostad i Skillingaryd och tänker titta på hus när vi ska neråt runt Kristi Himmelfärdslovet. Lägenhet har man inte råd med…

Helgen har varit lite jobbig. Tårarna hängde i ögonen stora delar av lördagen men sedan fick jag annat att tänka på. Nu känns det bättre. Det kändes också bra att träffa eleverna igen idag. I morgon kommer jag att berätta för dem vem som blir deras blivande lärare. Vår rektor har tänkt långsiktigt vilket är mycket bra!!

Det är skönt att veta att Gud är med i alla beslut som ligger framför. Han leder hela tiden vilket vi märkt genom hela processen. Jag vet att det är spännande att leva med Honom och ser faktiskt fram emot att komma neråt. Insåg att jag inte bott så nära mina föräldrar på över 20år! Det ser jag fram emot!!

Nu har jag gjort det värsta jag någon gång gjort tror jag…

Det värsta med det är att mina känslor är så delade. Det är både sorgligt och spännande.

-Vad har du nu gjort Helen? kanske någon undrar… Jo, jag har berättat för mina elever i klassen att jag och min familj kommer att flytta i höst. Andreas har blivit antagen till Frälsningsarméns officersskola. För att gå där måste han ha en handledare och får inte vara ansvarig för en kår. Därför ska vi nu flytta till Skillingaryd. Där finns en större kår än här (vilket inte är så svårt att få) och en handledare som ska bli mycket roligt att lära känna bättre!

Men som sagt så är det också sorgligt att lämna Vansbro och då speciellt mina elever. Det är en sådan otroligt fin grupp med elever och jag tycker så mycket om dem!

Idag har jag alltså skickat hem information till föräldrarna och även berättat för eleverna. Många barn storgrät och även jag. Fy så jobbigt det var. Nu kommer jag ju inte att lämna dem nu utan har ju resten av terminen kvar med dem och jag är helt övertygad om att det kommer att bli bra för dem med den blivande läraren.

Så nu kommer all förberedelse med att sälja hus, eventuellt köpa hus eller åtminstone hitta bostad. Jag måste söka jobb med allt vad det innebär och så ska vi packa ner grejor och också lyckas jobba om dagarna. Tur att Gud är med i allt. Jag är övertygad om att allt kommer att bli bra för alla, för Allt ligger i Herrens händer!

Åh det är så skönt med våren! När jag var ute och gick igår så tänkte jag att våren är ju verkligen den bästa årstiden. Insåg sedan att jag tänkt samma sak när hösten eller vintern kom. Sommarn kom ju aldrig förra året så den ser jag verkligen fram emot i år. Fast denna sommarn kommer innehålla mycket…

Jag funderar mycket på framtiden just nu. Min man har ju blivit antagen till Frälsningsarméns Officerskola. Det är jättekul för den ansökan innehåller både referenser från flera personer och fem intervjuer. Jag undrar vad detta kommer att innebär för oss i vår familj framöver. Allt är inte klart än och jag tycker det är lite jobbigt att inte veta…

Men det jag vet är att Gud har allt i sin hand och att Han har en plan för våra liv. Det känns skönt att veta. Jag vet att det är viktigt att vara där Herren vill man ska vara och att vi också kommer att vara tryggast där.

Fick detta bibelord i veckan från Jes 55:8-13:

Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden,
så mycket är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar. Liksom regnet och snön faller från himlen
och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar
och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som går ut från min mun.
Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig
utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.
Med glädje skall ni dra ut, i frid skall ni föras fram.
Bergen och höjderna skall brista ut i jubel inför er,
alla markens träd skall klappa i händerna.
Där nu törnsnår finns skall cypresser växa upp,
där nässlor står skall myrten växa upp.
Detta skall bli HERREN till ära, ett evigt tecken som inte skall utplånas.

Dessa bilder tog jag på gårdagens bönepromenad.

I morse när jag kom ut så kände jag att nu äntligen har det slagit om! Äntligen lite vårtemperaturer! Fast vi fick ju lite snö under helgen som försvann ganska snabbt.

I lördags var vi på två underbara möten med Bert och Miriam Axklo. De talade om bön. Jag fick flera tips att ta med mig i min vardag som t ex att samtidigt som jag tar på mig på morgonen också ta på min den andliga vapenrustningen som det står om i Ef 6. väldigt enkelt men jag har inte tänkt på det själv tidigare.

Ef 6:10-18 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.

De pratade om flera vapen vi fått att använda som t ex:

Tro och lydnad, Bön och bön i Anden, Namnet Jesus, Blodets kraft, Överenskommelsebön, Binda och lösa, Fasta, Lovprisning, Ordet och vittnesbördet.

Tänk vad mycket makt vi fått av Jesus! Tänk vad lite jag använder av allt detta Gud gett mig!

Ja det var otroligt bra undervisning!

I går åkte jag först och hämtade hem Josiah från Samuel och sedan hade vi möte i Frälsningsarmén. Det var också ett härligt möte där Jesus mötte oss. Andreas talade om att Gud har en plan för våra liv som han vill att vi ska komma ut i. Han har lagt ner gåvor i våra liv, naturliga gåvor som genom Den Helige Ande kan användas i Guds rike och nå människor ute i vår värld. Ja nu har jag mycket att tänka på!

Sen har jag en hemlighet också som jag kommer dela med dig så småningom…