Idag åkte min älskade man till Stockholm och kommer inte hem förrän i morgon. Saknar honom redan. Första problemet som uppstod i morse var att trots ihärdigt försök till eldande så fick jag inte liv i kaminen innan jag gick. 
När jag kom hem fortsatte eländet att trilskas. Josiah försökte också men efter ett antal gånger fick jag till det. Så i kväll kanske det blir varmt och skönt…
Andligen har det varit ett jobbigt dygn. Jag måste påminna mig om att det inte är mot “varelser av kött och blod jag har att kämpa” utan att det är mot tråkiga religiösa demoner som använder människor för att trycka ner mig i skoskaften. Problemet för dem är bara att de är redan besegrade av Jesus och eftersom jag är i Jesus så är jag över och inte under!!!
Läste också ett bibelord i morse:
Rom 8:31-39 Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre
Gott att Jesus vet vad man behöver för att orka vidare. Att sedan få lyssna på lovsång på morgonen, under rasten och eftermiddagen har lyft mig igen. Halleluja!!
