Det har varit en händelserik höst på många sätt. Mycket nytt så klart eftersom vi har flyttat. I augusti började jag ett nytt jobb på en skola i Värnamo. Där har jag nu jobbat fram till och med i fredags. Jag har ju hela tiden velat ha en tjänst i den kommun jag bor i och sökte därför en i oktober när det kom ut en. Jag fick den och började där igår. Så ännu en gång är jag på en ny arbetsplats fast denna gång är den mindre än den jag varit på de senaste månaderna (F-5, ca 385 elever). Denna skola är ungefär i storlek som Park och Smedberg 3-5 tillsammans och det känns mycket mer hemmavant. Jag hittar nästan överallt redan. Jag kommer nog lyckas lära mig vad de heter som arbetar där.
Sedan kommer det vara mycket nytt. Det jag känner mest oro eller kanske bävar lite för är att jag ska ha hand om SO- undervisningen i två femmor. Jag som aldrig arbetat med de åldrarna innan…men men jag ska nog överleva och lära mig nått på det med. Annars så är min största del av tjänsten i en tvåa. Vi är två pedagoger som arbetar i klassen vilket jag tycker är mycket bra!
Något annat som varit nytt har varit de olika systemen man använder i olika kommuner. I Värnamo använde vi Fronter och Dexter när det gällde skriftliga omdömen, iup, info till föräldrar mm. Nu är det First Class och Stöd för lärande jag ska lära mig. Och jag kommer att få en egen dator!!!!! De har till och med bett om ursäkt för att jag inte fått den ännu och de gjorde de redan första dagen! En lärare behöver ju ha sin dator sa de! Något nytt jag lärt mig använda är en elmo, som är typ en nyare version av overhead. Man kan lägga en bok under och barnen kan följa med. Toppenbra verkligen!
Jag tycker också det är kul att ha kommit till en kår som har lite fler medlemmar/soldater än vad som fanns i Vansbro. Där kände man sig ganska ensam som kristen. Det är man inte här. Vi är med i en cellgrupp där det är folk i vår ålder och bara det är härligt. Möten finns på söndagarna och det är inte alltid vi som håller i dem. Bönen på torsdagskvällarna tycker jag också är otroligt bra. Tänk att fastän man inte känner varandra så bra så känner man varandra när man ber tillsammans. I Den Helige Ande så är man syskon!
Gud är så god! Han har verkligen varit med oss denna höst! Utan honom hade jag aldrig orkat. Utan honom så hade vi aldrig klarat två hyror. Utan Honom hade livet inte haft nån mening!
Han är verkligen Herren vår försörjare, vår frälsare, vår läkare, vår styrka och ja Han är verkligen ALLT vad vi behöver!