Det var längesen jag skrev här…har haft fullt upp under året ändå så det har inte känts så viktigt.
Det har varit ett bra läsår, mitt första på många år då jag inte varit lärare utan elev. Jag har lärt mig så mycket och träffat så mycket människor som berikat mitt liv! Jag har ofta sett mig själv som introvert och kanske är jag det men inte enbart. Jag trodde ett tag att jag inte kunde mingla alltså småprata med folk men har insett att det kan jag faktiskt. 👍
Jag har gjort så många saker under året som jag aldrig gjort tidigare och har trivts bra även om det ibland varit väldigt utmanande.
Det som gjort störst intryck och berikat mig mest är något jag först trodde skulle bli jättejobbigt att vara med på. Det visade sig sedan att jag hade fel. Att vara med på Språkverksta’n i Frälsningsarmén i Finspång har varit spännande, berikande, utmanande och lärorikt! Jag har träffat människor från många länder som flytt hit för att få en trygghet i sin tillvaro. Många av berättelserna jag har hört har tagit hårt att höra och då har jag ändå inte varit med om dem själv…
Jag har sett hoppet hos människor som väntar på asyl, jag har sett hoppet försvinna när det blivit avslag på avslag och inget mer finns att göra. Jag har insett att ibland funkar det som ett lotteri. Jag har sett glädjen hos människor som fått asyl och hamnat där de vill, jag har sagt hej då till människor som jag lärt mig älska som jag inte vet om jag nån gång får se igen. Jag har sett hur kärleken fått bryta ner rädslan och människor som har insett vem Gud verkligen är.
Jag har aldrig haft så många vänner och bekanta som är nysvenskar eller asylsökande som nu och jag är otroligt glad för det. Jag ser inte människor som flyr som ett problem utan som människor värda att älskas. Jag är mycket medveten om att det även kommer människor som vill ont men jag kan inte gå omkring och vara rädd för det för då kan jag inte leva. Jag vet att Gud har lovat att vara med och det litar jag på. Så min uppmaning är våga ta kontakt med asylsökande och nysvenskar. Prata med dem, bjud hem dem, ställ upp som volontär i någon språkverksamhet i våra kyrkor eller var de nu finns.
Förhoppningsvis kommer du också att bli berikad och samtidigt får du chansen att berika någon annan. För även om jag skrivit mycket utifrån jag-form så är det inte mig det handlar om utan det handlar om att älska sin nästa som sig själv.
Det handlar om att göra mot andra som jag vill att andra ska göra mot mig. Det handlar om att visa kärlek antingen människor förtjänar det eller ej. Vill vi integrera människor som kommer måste vi våga prata och umgås med dem, hur ska de annars kunna integreras i vårt samhälle?
Som kristen är detta oerhört viktigt för vi lever inte för oss själva utan för Gud och andra människors bästa. Jag vill visa Jesu kärlek i praktisk handling och det tänker jag fortsätta med!
Guds välsignelse till er som läser!
Bilden är tagen av Helen Bergh i Rom, Italien
