Mycket tankar rör sig i mitt huvud…vet inte om jag kan få ner dem eller snarare, var jag ska börja… För läge sedan när vi bodde i Nyköping, det var när barnen var små. Vi bodde däri i drygt tre år och båda barnen är födda där. Vi var med i en underbar församling och umgicks med en massa människor. En av dem jag umgicks med mest var en kvinna som har en son som är jämnårig med Evangelina. Detta gjorde att vi umgicks mycket och våra barn med 
. Det var en vänskap som jag värderade högt och var nog en av de svåra sakerna med att lämna Nyköping för Borlänge. I Borlänge umgicks jag nog mest med en kvinna på gården där vi bodde. Vi hade barn i liknade ålder och vi var båda hemma under dagarna. Barnen lekte ihop. och även om vi inte tyckte samma i allt, så var det en vänskap jag uppskattade. Sen flyttade vi till vansbro…där bodde vi i 12 år. Under dessa år har jag haft underbara arbetskamrater, fina vänner i församlingarna mest människor i generationen över men det jag saknat mest är en väninna. Detta har jag bett om under hela denna tiden…
Nu har jag bott här i ca 1 år. Under detta året har jag äntligen lärt känna fler kristna människor i min egen ålder. Flera av dem är verkligen människor jag är så tacksam för och som jag vill lära känna bättre! Men ibland sänder Gud speciella människor in i ens liv. På torpkonferensen har min man flera år bett med en man i den strategiska bönen som han har kommit bra överens med. I år har jag och hans fru Agneta lärt känna varandra och äntligen kan jag säga att jag har hittat den väninna jag längtat efter i över 12 år. Det går inte riktigt att beskriva i ord vad det betyder med en person som förstår hur man tänker, som värderar samma saker som jag, som har samma längtan att följa Jesus ditt Han vill, som ser på familjen på samma sätt. Vi är båda lyckligt gifta, vi älskar vår familj. Vi har gått igenom liknande saker i olika tider i våra liv och kan ge varandra råd och framför allt be för varandra och uppmuntra varandra. 
Denna sommar som är lite upp och ner, ingen är hemma samtidigt som någon annan. Just nu är jag själv, en är på Sarah Kellys musicschool i Falun, en på konfirmationsläger i Stockholm och min älskade make jobbar på kollo. Det är jobbigt när Andreas är borta för vi är beroende av varandra. För snart 19 år sedan lovade vi varandra evig trohet och jag har inte ångrat det en sekund!!! Jag har träffat människor som sagt att man kan ju aldrig vara säker ens när man gifter sig men jag tror att det beror också på hur du går in i det och vad du tillåter dig själv till under tidens gång. Ett äktenskap är i nöd och lust! Jag tror faktiskt att man kan hålla ihop hela livet om man vill. Jag vet att äktenskap går i kras ibland av olika orsaker och jag är inte ute efter att ge nån dåligt samvete. Men ibland tror jag att människor tror att problemen man har försvinner när man går isär men tyvärr tror jag det är så att problemen följer en tills man tar itu med dem. Du kan aldrig ändra någon annan! Du kan bara förändra dig själv och ditt eget tänkande. När man tar tag i sig själv för en förändring så kan det i sig även få den andre att vilja förändras.
I vilket fall så saknar jag min man när han är borta men jag vet att vi kommer att klara detta också!
Snart börjar arbetet igen och det finns saker jag verkligen tycker är jobbigt med det. Jag ska ha hand om musiken i en fyra och två femmor. Detta för att skolverket anser att jag har den behörigheten. Den behörigheten fick jag av den musik jag hade på förskollärarlinjen jag gick på för länge sedan. Jag kan tycka att lågstadiet hade varit fullt tillräckligt men som sagt skolverket anser att jag på förskollärarlinjen lärde mig hur jag skulle undervisa mellanstadieelever i musik… och eftersom det står på legitimationen så anser min chef att jag klarar det. Tur andra har den tron på mig när jag inte har den själv…Hade önskat att jag kunde varit mer i “min” klass tillsammans med min kollega istället…men nu blir det såhär och eftersom jag är en sådan kristen som bestämt mig att följa Jesus så tror jag att detta är en sak jag kommer att ta mig igenom med Hans hjälp. Det handlar än en gång att våga gå ut på vattnet och lita på att det bär. Eller kasta mig ut och lita på att vingarna bär…Att lita på att när Han säger att jag är med dig alla dagar intill tiden ände så är det så!
Jag väljer att tro på Honom som skapat himmel och jord och som också skapat mig. Han vet vad jag klarar och inte klarar. Men jag förmår allt i Honom som ger mig kraft!
Ja detta var mycket tankar om olika saker…
