Terminen är snart slut och jag har för första gången på länge haft en annan arbetsplats än de senaste 12 åren. Tänk vad mycket som hänt!
Livet har verkligen förändrats det senaste året. Förra året vid en här tiden så kände jag att Gud kallade mig att våga gå lite utanför min egen trygghetszon. Under Torpkonferensen fick jag en bok som heter Jabes bön för kvinnor som är skriven av Darlene Wilkinson.
En mycket bra bok som jag verkligen kan rekommendera! Den utmanade mig att gå vidare.

“O, att du sannerligen skulle välsigna mig
och utvidga mitt område,
och att din hand skulle vara med mig,
och att du skulle bevara mig från det onda.”
1 Krön 4:10

Jag läste den och började be utifrån den.
Jag bad Gud välsigna mig, jag bad att Han skulle utvidga mitt område, att Han skulle vara med mig och bevara mig från det onda. När jag nu ser tillbaka så är det precis det jag fått. När man ber om något sådant så vet man ju inte själv vad det kommer att innebära. Det är som att ta ett steg ut i luften och bara lita på att vingarna bär. Jag har fått ta många sådana steg det senaste året.
Under Rutålägret innebär det att jag för första gången var ledare i en grupp men lite äldre barn typ 10-12 åringar. Jag har inte arbetat så mycket med den ålderskategorin tidigare. Jag har känt mig trygg och hemma med de lite yngre skolåren. Det har till och med känts lite skrämmande med tanken att arbeta med lite äldre barn. Men som sagt Gud ville ändra på det! Jag överlevde och tyckte det gick ganska bra.

Att flytta till en ny ort efter att ha bott på ett ställe i 12 år var också ett steg ut i det okända. Att inom några månader påbörja två nya jobb var också mycket skrämmande och jobbigt. Att inte känna någon och inte vet var något finns när man tidigare hittat som i sin egen ficka kan faktiskt vara riktigt jobbigt.
När jag sedan började arbeta här i Skillingaryd så fick jag ta ca 30% av min lärartid till att undervisa i SO i två 5:or. Det var skrämmande. Jag har inte erfarenhet av undervisning på mellanstadiet, jag har ingen SO i min utbildning. Däremot så är jag intresserad av religion, geografi och historia och det var nog till en liten hjälp i alla fall. Det har inte alltid varit lätt men oj vad mycket jag lärt mig och utvecklats genom det! Mer än jag säkert gjort under flera år tidigare. Att undervisa elever i den åldern är en utmaning ibland. Det tar ibland väldigt mycket men det ger också mycket.
Jag fick också ett tilltal i höstas att Gud ville ha mig på Fågelforsskolan och att Han hade en uppgift till mig där. Jag börjar mer och mer se den uppgiften. Det är inget jag kan skriva här mer än att det finns så otroligt stora behov i vårt samhälle i dag och det märker man även på barnen i skoaln. Jag kan be för eleverna och familjerna i min privata bön. Den delen kan skolverket aldrig hindra mig ifrån att göra!!

Nu ser jag också att Gud håller på att ge mig nästa utmaning. Jag ska undervisa i musik i en fyra och två femmor i höst. Jo jag kan sjunga och jag har ett hum om musik men från det och till att kunna undervisa så att eleverna når målen i sexan är ett stort steg. Det krävs en hel del förberedelse och steg ut i det okända. Men jag vet också att om Gud varit med mig under hela tiden innan så kommer Han att fortsätta med det nu också.
Jag har också tagit ett annat steg som jag hoppades att jag skulle kunna skriva om mer här nu men tyvärr måste jag vänta ett tag till innan jag kan göra det…men jag återkommer angående det, troligtvis i höst…

Att följa Jesus är otroligt spännande! Jag är så oerhört glad att jag tog det steget för snart 23 år sedan!

Så våga be Jabes bön du också! Vad som händer dig då vet jag inte men jag är övertygad om att Gud kommer leda dig in ett ännu mer spännande liv än tidigare!

Kram Helen