Nu sitter jag här på årets sista dag och funderar på allt som hänt under året. Det har ju varit ett mycket annorlunda år för familjen Bergh. Inte trodde jag vid denna tid förra året att jag inte skulle bo kvar i Vansbro! Att jag skulle bo i Skillingaryd fanns inte ens i mitt vokabulär tror jag. Ja vad har då hänt i år…det är så mycket att jag inte minns allt men ska försöka komma ihåg lite i alla fall.
Vad som hände i början av året är ganska utsuddat men jag vet att jag någon gång under vårvintern började söka Gud mer aktivt än tidigare. Jag kom igång med bönepromenader och bad mer för mina vänner och även för min egen framtid. Jag tror nu att detta var en förberedelse inför allt som skulle komma.
Sedan kom informationen att Andreas kommit in på Officerskolan. Då fick vi också veta att om han ska gå så måste vi flytta. Vi visste att vi troligtvis skulle behöva flytta när han gått klart så vi var inte helt beredda. Att då ta ett beslut som inte bara påverkade oss utan även våra barn var inte helt enkelt. Men ett liv med Jesus innebär att följa honom. När Han säger gå så går vi, när Han säger stanna så stannar vi osv. Att göra enligt Hans vilja är alltid bäst för Han ser längre än vi.
Sedan kom Frälsningsarméns enda förslag…Skillingaryd. Det var väl inte riktigt det vi väntat oss men Gud vet ju var vi ska vara så vi tog steget!
Att lämna Vansbro har inte alltid varit lätt. Vi har ändå bott där i 12 år och lärt känna många. Att lämna Parkskolan, mina kollegor och barnen var faktiskt en av de svåraste sakerna jag gjort tror jag. 
Att lämna kåren kändes också problematiskt då Sonja som varit en av pelarna i kåren blev befodrad till härligheten i juni. Vi visste att ingen kunde fortsätta att ta hand om våra Upptäckare och det sörjde vi över men vi vet att Gud har hand om dem även nu. Det hänger inte på oss! Vad som händer med kåren funderar vi fortfarande på men vi vet att Gud har inte övergett Vansbro och Västerdalarna!
Under sommarn hann vi med Torpkonferensen, Rutålägret, Vansbrosimningen, Norgeresa, packning mm.
Jag fick ett jobb i Värnamo med början den 8/8.
Vi flyttade från ett hus till en trea. Annorlunda JA! Saknar mitt nya kök i Vansbro men inser att det är bra att lära sig bo så här också. Mycket finns fortfarande i lådor och lär aldrig komma fram så länge vi bor i lägenhet. Eftersom det dröjde att få till en försäljning eller uthyrning av vårt hus så vill vi inte köpa ett hus nu heller.
Jobbet i Värnamo blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det blev en riktig kulturkrock tror jag nu efteråt. Skolan var så mycket större än vad jag var van vid. Jag hade jättetrevliga arbetskamrater men kände mig helt borta på skolan. Arbetsbördan var stor och pendlandet var jobbigt så när ett jobb i Skillingaryd blev ledigt så tog jag chansen och blev erbjuden det.
Så min höst har varit jobbig men det känns som den vänt när jag kom till Fågelforsskolan. Den är lite mindre och jag känner mig hemma. Kollegorna har välkomnat mig väl och även om tjänsten innefattar SO i femman så känns det som om även det gått ganska bra. Jag har ju aldrig arbetat med elever på mellanstadiet så det är en utmaning men också mycket intressant.
Det jag känner har fått stå tillbaka i höst vilket jag inte gillar är att jag har sällan gått på bönepromenad. Just nu vet jag inte riktigt var jag ska gå. Jag vill kunna gå utan att bli störd hela tiden.
Kåren här har mottagit oss väl. Det jag gläder mig mest över är att här finns frälsta människor i min egen ålder. Det saknade jag innan… Vi är med i en cellgrupp och barnen har tonår antingen i Frälsis eller Mission/Pingst. Josiah har blivit väl mottagen inom fotbollen och är fortfarande en mycket bra målvakt. Visserligen är det inte som i Hulån men men… Cirkusträning går de på båda två nu. Josiah har även börjat på bågskytte tillsammans med en av hans nya kompisar här. Evangelina pendlar till Kungsgymnasiet på Kortebo. Hon trivs bra där men gillar inte pendlandet för det ger så långa dagar.
Andreas är borta en vecka per månad på skolan i Stockholm. Det känns lite ensamt de veckorna men det är bara att vänja sig.
Detta var lite om året som varit och säkert har jag glömt massor av viktiga händelser. Några kan du läsa om i gamla inlägg.
Vad vill jag nu inför 2014? För det första att vi kommer lite till ro här och lär känna fler människor. Att barnen ska trivas bra här utan för stor längtan till Vansbro eller nån annastans.
Många ger nyårslöften men det tänker jag inte göra för de bryts bara och jag vill inte lova nått jag inte kan hålla. Däremot tänker jag sätta upp mål att sträva mot under året.
1. Bättre relation med Gud vilket betyder att bönepromenaderna ska igång igen.
2. Orka mer vilket betyder att jag ska komma igång med nån träning regelbundet. Som t ex promenader, jag tänkte även försöka få med mig nån av de andra kvinnorna i kåren på zumba.
Dessa mål innefattar både ande, själ och kropp.
En utmaning till dig är att du också ska lära känna Gud under 2014. Våga ta steget, Han älskar dig och vill dig bara väl!
Jag undrar vad som händer under 2014…bara Gud vet.
