Helens blogg

Oj oj oj vad mycket det finns att skriva nu efter denna sommar… Det har hänt såå mycket!

Vår sommar började med att vi var på Torpkonferensen. Det var en väldigt stark konferens. Vi var mötesvärdar och var därför med på det mesta som skedde under dagen i Ladan. Men vår morgon började kl 6.00 med ett tretimmars bönepass under estraden. Det var otroliga bönepass. Gud mötte människor och Den Helige Ande var starkt närvarande. Veckan efter så var det dags för Rutåläger och det var också en underbar vecka! Underbara barn, ledare och framför allt en underbar Gud som mötte oss alla men speciellt barnen.

Sedan var det lugnt några dagar sen kom Vansbrosimningen som alltid innebär mycket arbete.

Måndagen efter åkte barnen till Tonårsbibelskolan på Götabro. Jag och Andreas drog den veckan iväg till Norge. Första natten tillbringades på en mindre bra campingplats utanför Elverum. Dagen därpå åkte vi iväg mot Trollveggens camping som ligger mitt emellan fjällväggarna, ca en mil från Åndalsnes. Den ena sidan (Trollveggen) var runt 1800 m högt med 1000m lodrät bergvägg. Många hade klättrat där och flera hade förolyckats. Den andra sidan var Romsdalshorn (1555m). Det var helt otroligt att bo med tältet nedanför dessa bergväggar där solen kom fram runt 10.45 på förmiddagen. En av dagarna drog vi iväg til Norges näst största vattenfall Mardalsfossen. Mardalsfossen stupar 297 meter ned i Eikesdalen och är den fjärde högsta i världen. Det tog runt 45 min att gå dit och det var varmt men det var så otroligt vackert både vägen dit och även fallet som såg ut som en slips. Vi åkte sedan vidare på Aursjövägen. En fjällväg som gick slingande uppför berget. Det fanns några mötesplatser men annars var vägen väldigt smal med bervägg på ena sidan och stup på den andra. Det var lite otäckt ibland. mitt i allt detta fanns en cyklist som kämpade på… Det fanns en liten tunnel som en bil fick plats i. Inga lampor fanns (inget ovanligt i mindre norska tunnlar) så det kändes som att köra i en grotta. hela vägen var väldigt vacker! Utsikten utöver dalarna men även när vi körde uppe på fjället gav verkligen en känsla av Guds storhet. Den dagen var en heldag i bilen med lite småutflykter här och var.

Dagen efter slappade vi på campingen. Sedan var det dags för Trollstigen som också var otrolig. Utsikten över Geirangerfjorden var mycket vacker. Vi körde hela Trollstigen och fortsatte ner till Oldevatnes camping som ligger nedanför Josedalsbreen. Vi bodde på motsatta sidan av den när vi var i Norge för två år sen. Vi bodde utmed en glaciärsjö som var vackert grön. Denna del av Norge älskar jag! Jag gillar glciärer, och vattenfallen och forsarna som bildas utifrån dem. Jag älskar detta gröna vatten! När jag befinner mig här så blir jag så förundrad av allt vacker Gud skapat!! Jag kan verkligen inte fatta hur människor kan tro att detta kommit till av en slump genom en stor smäll. Det krävs stor tro för att tro det…

Vi stannade några dagar och var också uppe vid Briksdalsbreen en av Jostedalsbreens armar.

Sedan drog vi hem. Veckorna efter var det packning av hus som gällde…mindre roligt men nödvändigt när man flyttar.

Den 6/8 gick sen flyttlasset. Kenneth körde lastbilen och Mattias, Torsten och John hjälpte oss att packa in. Tack Jesus för dessa människor som ställde upp! Väl nere i Skillingaryd så var det flera män från kåren som hjälpte oss att få in grejorna. Tack Jesus för vänner vi ännu inte känner!

Nu har jag jobbat några veckor varav en vecka med mina nya elever. Det är spännande men också ganska jobbigt! En ny arbetsplats betyder ju inte bara att människorna är nya utan också lokaler. Att veta var allting finns, om det finns är inte lätt. Men jag måste säga att jag har fått underbara arbetskamrater i Kastanjens arbetslag. De är till mycket hjälp för mig och är verkligen underbara människor! Vi tänker i mycket på samma sätt vilket känns bra. Tänk att sitta ner och göra scheman tillsammans och kolla så att alla får ut sina raster och gärna pauser också. Att sätta ut rastvärd och få höra orden “Den tar jag så kan du ta rast då” och att inte ha en aning om vem som har flest eller minst tillfällen i veckan. Det är skönt! Jag gläds också åt att vi är flera som är kristna på skolan och att det är inget konstigt att vara det här.
Fast ibland längtar jag också tillbaka till tryggheten på Parkskolan där jag också hade underbara arbetskamrater som jag saknar…
Nu räcker det för denna gång… men några bilder ska jag också lägga ut.