Funderar mycket nu efter att ha läst flera olika artiklar om barn den senaste tiden. Tänkte vidröra lite av mina tankar här. Innan jag börjar så vill jag säga att jag är en troende kristen som tror att Jesus kan hela när vi ber. Jag vet att det inte alltid händer men är övertygad om att det lär hända oftare om vi ber mer. Jag tror också att Gud skapat oss människor med olika gåvor/begåvningar/fallenhet eller vad du nu vill kalla det. Alltså tror jag att vissa människor faktisk kan vara kallade att vara läkare och doktorer. Jag tror att Gud kan använda läkare och läkarvetenskapen att göra människor friska men jag tror också att Han kan göra under när vi ber så att människor blir friska ändå. Jag tror att alla människor har lika värde antingen man är i sin mammas mage eller utanför.
Jag är inte ute efter att döma någon men vill ändå skriva lite tankar som inte är helt klara för mig heller. Ibland är det svårt att dra en gräns och säga vad som är svart och vad som är vitt.
Idag läste jag en artikel:
http://articles.philly.com/2010-12-11/news/25293003_1_faith-healing-faith-and-prayer-dental-care
Här talas om ett par vars son dog i om jag förstår rätt bakteriell lunginflammation. Föräldrarna trodde att han bara var förkyld och bad för honom. De var med i en församling där man undervisade att det berodde på dålig tro om det inte skedde ett under. Detta enligt tidningen och jag vet att allt inte alltid stämmer i tidningar…
Domen blev att de var vållande till annans död och risk för sitt barns välfärd. Straff eller inte kan man fundera på. Jag anser att det är ett straff att ha förlorat sitt barn och att det kanske borde räcka men samtidigt lever vi i ett samhälle och det behöver ändå markeras när saker vi gör är fel och när det går ut över någon annans väl. Jag tror faktiskt inte att Guds tanke är att vi helt lägger bort den hjärna Han gett oss. För ett tag sedan var jag på en helandehelg där Hans Jansson talade om att “Be för helande utan att det blir sjukt”. När det går ut över välfärden för en annan människa funderar jag på om det inte närmar sig sjukt…Varför inte be Gud om helande och samtidigt åka till doktorn? Kanske hade inte barnet blivit friskt i alla fall det vet ingen utom Gud men han hade sluppit lida. Hade det stannat vid att det hände en gång och föräldrarna hade insett att det ena inte behövde utesluta det andra så hade deras nästa barn eventuellt levt också. Men tyvärr hände det igen.
Hade det hänt om man markerat mer första gången? Troligtvis inte men vi vet inte. Som kristna vet vi att världen inte alltid förstår oss och att vi kommer att bli förföljda för vår tro. Troligtvis skulle dessa människor känt sig som martyrer om de hamnat i fängelse för sin tro.
Jag tror på Bibeln och är inte en liberaltroende men jag tror faktiskt inte att Jesus skulle tyckt det var rätt för en tvååring att lida heller. Som mamma har jag också svårt att förstå hur man under två veckors tid kan se sitt barn tyna bort och ändå inte försöka göra allt som stor i sin makt att rädda det.
Detta är inte enkelt och man kan fundera för och emot men jag tror på att Gud helar genom bön och genom läkare.
Nästa artikel:
http://www.livochratt.se/darfor-tiger-svenska-medier-om-barnamordaren-kermit-gosnell/
Denna artikel handlar om en abortläkare som både utförde aborter på livsdugliga barn och dödade dem genom att klippa av ryggraden på dem när de kom ut levande. Svenska tidningar skriver istort sett inte om detta alls eftersom det vore att inskränka på rätten till abort. Vilken rätt kan man fundera på… Vem har egentligen rätt att ta död på ett barn antingen det lever i magen eller utanför? Ingen anser jag! Men vi lever nu i en värld där vuxnas rättigheter går före barnens. Vi ska ha barn när vi vill det och tyckts inte fatta att samlag faktiskt kan ge barn… Ett barn som fastän folk kallar det cellklump och en del av modern, inte är en cellklump utan en helt ny unik individ som har lika stor rätt att leva som du och jag. En individ vars hjärta kan upptäckas slå vid 4 veckor vilket oftast är tidigare än de flesta kvinnor vet att de är gravida. Barn aborteras på det mest ohyggliga sätt och få reagerar. Här finns ännu ett klipp att titta på…
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=BtpdYlcbVRQ
Här lite information om hur ett barn utvecklas i sin mammas mage:
http://www.jatilllivet.se/viewNavMenu.do?menuID=250
Varför vill inte människor se detta? Min gissning är att flera av dem som läser den första delen av min blogg skulle oja sig över fanatiska troende och att man borde sätta stopp för dem men de skulle samtidigt tycka att döda barnen inne i magen inte är så farligt. Men vet du när barnet börjar känna smärta? Jo man tror runt vecka 12-13… I Sverige görs aborter fritt fram till vecka 18 och även efter men då måste man få godkännande av Socialstyrelsen tror jag.
Om man då tänker att många foster alltså känner smärta när de dödas är det okej ? Abort är inte okej över huvudtaget enligt mig men det känns verkligen vidrigt att veta att barnen känner smärta medan de dödas. Detta som vi gör allt vi kan för att låta människor slippa känna när de väl är utanför magen.
Alltså ett barn har rätt att må bra och få den hjälp den behöver, att få leva det liv som var tänkt antingen det finns i mammas mage eller i en familj utanför mammas mage.
WWJD What Would Jesus Do
Ja vad skulle Jesus gjort? Troligtvis skulle Han sagt som han sa till kvinnans som begått äktenskapsbrott och skulle stenas. Gå och synda inte mer! Detta skulle alltså kunna gällt föräldrarna till barnet som dog eller till den som genomgått en abort. Till oss alla så kan vi säga “Den som är utan synd ska kasta den första stenen”
Det finns alltid förlåtelse att få! Gud kan förlåta och hela en bruten själ. Det som krävs är att vi omvänder oss och ber Honom om förlåtelse och då är Han trofast och förlåter oss.
