Nu har jag gjort det värsta jag någon gång gjort tror jag…
Det värsta med det är att mina känslor är så delade. Det är både sorgligt och spännande.
-Vad har du nu gjort Helen? kanske någon undrar… Jo, jag har berättat för mina elever i klassen att jag och min familj kommer att flytta i höst. Andreas har blivit antagen till Frälsningsarméns officersskola. För att gå där måste han ha en handledare och får inte vara ansvarig för en kår. Därför ska vi nu flytta till Skillingaryd. Där finns en större kår än här (vilket inte är så svårt att få) och en handledare som ska bli mycket roligt att lära känna bättre! 
Men som sagt så är det också sorgligt att lämna Vansbro och då speciellt mina elever. Det är en sådan otroligt fin grupp med elever och jag tycker så mycket om dem!
Idag har jag alltså skickat hem information till föräldrarna och även berättat för eleverna. Många barn storgrät och även jag. Fy så jobbigt det var. Nu kommer jag ju inte att lämna dem nu utan har ju resten av terminen kvar med dem och jag är helt övertygad om att det kommer att bli bra för dem med den blivande läraren.
Så nu kommer all förberedelse med att sälja hus, eventuellt köpa hus eller åtminstone hitta bostad. Jag måste söka jobb med allt vad det innebär och så ska vi packa ner grejor och också lyckas jobba om dagarna. Tur att Gud är med i allt. Jag är övertygad om att allt kommer att bli bra för alla, för Allt ligger i Herrens händer!
